Mesta mästarna på besök hos DIF!

Som vanligt är det en ära och glädje att välkomna Alvik till Brännkyrkahallen. Dels med tanke på klubbens historia och tradition men även för den roliga basketen vi lärt oss att förknippa med klubben genom åren.

Innan ni läser vidare vill jag peppa/be er att komma till hallen imorgon för att stödja FIGHTERHJÄLPEN. De är en organisation som hjälper utsatta barn som råkat ut för cancer eller blivit hemlösa. DIF donerar 20 kr för varje betalande åskådare till deras verksamhet.

Förra årets kanske roligaste match rent basketmässigt och den som etsat sig fast i hjärnbarken är den mot Alvik. Det var en spännande, välspelad, tempofylld match som svängde fram och tillbaka genom fint lagspel och fina individuella prestationer.

Till slut stod dock DIF som segrare med 78-72 men Alvik var aldrig långt borta, dessutom skakade de AIK i två tuffa matcher.

Det tillhör dock historien och båda lagen har bytt coach samt stor del av förra årets besättning. För vår del har det fungerat utmärkt med idel segrar och en styrkedemonstration mot Malbas där vi vann med 50 poäng.

Alvik med vissa Ligaambitioner har börjat säsongen med två något förvånande förluster mot Högsbo och just nämnda Malbas. DIFs övergång har som sagt fungerat väl medan Alviks ”bread-and-butter”-statistik sjunkit väsentligt från förra säsongen. Tänker då främst på 3-poängsskyttet där man var bäst i Superettan och antal assists/match där man också låg högt. Skyttet har sjunkit från 36.6% mot 25% och assisten har sjunkit från 18.5 till 15.5 APG.

DIF ser starka ut på alla positioner och kan dra upp tempot samt hålla intensiteten hög tack vare den djupa bänken man har. Vi har en bred repertoar med starkt insidespel, högprocentig skytte samt tuffa attacker från vingarna. Kombinera detta med ett tufft och fysiskt försvar så förstår ni utmaningen att kliva ut på vår parkett.

Hos Alvik finns lite frågetecken, har den nya coachen hittat en spelstil som passar laget, har de nya killarna kommit in i Alviks klassiskt rörliga och osjälviska lagspel eller fastnar bollen för mycket hos vissa? Alvik är kända för att swinga boll och hitta den fria skytten, de är det lag där alla kunnat avlossa treor med högprocent.

Hittills är fördelningen inte lika balanserad eller lyckosam då två spelare i laget tar hälften av lagets alla trepoängare och med låg procent. Hur mycket saknas Mårten Melinders offensiva hot, Jakob Anderssons fysiska offense och defense, Daniel Hanssons stabila PGspel, Jakob Johanssons vassa trepoängsskytte och bidrag från bänken samt Mario Blazevics kvicka attacker och energi?

Mycket frågor men ett svar - Svaret på allt detta får vi någon gång vid 20.15-20.30 fredag.

”INGET BARN SKA TA FIGHTEN SJÄLV”

Ronnie Christensen